.

Gårdagen var underbar. Den var rolig och man skrek och stojade precis som det ska vara.
Dagen började med att jag gick upp halv sex för att göra mig i ordning då det skulle vara champangefrukost klockan sju hos en klasskompis. Efter ungefär en timme med mackor och champange var det dags att ta tuff tuff tåget hela klassen ner till skolan. Väl där väntade fotograferingen vilket av någon anledning var lite nervöst, att se bra ut på sitt studentkort är ju ändå något man vill göra. Men i alla fall eftger fotograferingen var det "rast" om man nu kan säga så. Då flummade vi mest runt tog lite spontana kort och allmänt tog det lungt. Sedan var det dags för att gå till Aulan. Där väntades det sång och musik för glatta livet vilket såklart var jättetrevligt. Rektorn höll också ett tal och sedan var det dags för stipentiumutdelning. Var många fina stipendium och jag måste säga att jag allt blev lite avundssjuk för de sok fick. Men att hänga sur läpp över det är onödigt! och dessutom fick jag ju faktiskt stipendium i bild när jag slutade nian.
Efter aulan var den allra sista lunchen i skolan då det serverades potatissallad och skinka. Det var faktiskt helt okej.

Efter lunchen så skulle vi samlas i klassrummen där lärarna skulle prata lite och vi elever skulle ge lärarna presenter också. När de ropade mitt namn och jag skulle fram och hämta mina betyg och blomma som vi fick av våra klassförestånade kände jag att det var nära att det skulle komma en liten tår längs kinden. Är det någon lärare jag kommer sakna så är det Moa. Även om hon gav oss jobbiga uppgifter så gjorde hon ändå lektionerna till något som gjorde att det faktiskt var roligt att gå till skolan. När vi väll satt där och alla skulel få betyg och blomma kom det världen regnskur. Som tur var slutade det ca fem minuter innan det var dags att ta det stora klivet ut i världen. Eller kanske man ska säga de många stegen upp för trapporna för att däreefter springa ut från scenen som stod där. Jag tror inte jag riktigt fattade hur mycket folk det var trots att det precis regnat. Jag var mest upptagen på att hitta min skyylt vilket jag inte gjorde och greps i någon sekund av panik. Men tillslut hittade jag min familj i alla fall och lättnaden tog tag i mig lite. Familjen hänge på mig blommor och gosedjur och det skulle fotograferas hej vilt. Jag tror faktisskt aldrig att jag har känt mig så fotograferad förr men såklart måste ju en sådan dag som denna dokumenteras på allra mest sätt.

Sedan när alla åkurs 3elever sprungit ut och skulle patrulera ner mot Badhusparken som det heter här drappades vi återigen en en riktig regnskur. Många av eleverna tog sina skyltar som tillfärlliga paraplyn men ändå sjöng vi och hade oss. Lite regn ska inte hindra studenter för att vara glada. Där nere möttes vi av bilen vi skulle åka med. Och trots att det är väldigt populärt med att ha cabbe kändes det otroligt bra att ha en gammal cheva med tak på. Riktigt cool bild förövrigt. Vi sjöng och hade oss ett tag och sedan skulle alla hem till sitt för att fira med familjen.

Sedan bar det av till fest hos Lina och hennes kompisar från Borlänge. Det var riktigt kul och trevligt! Och efter många om och men så bestämde vi oss för att åka in till Vallen ett slag. Väl på tåget insåg Lina att hon inte hade sitt Id med sin men men många övertalningar kom hon ändå in! Där möttes man av många glada "exklasskamrater" och andra glada studenter. Vi sjöng dansade och tjoade. Kvällen var med andra ord riktigt trevligt. När vi sedan kom hem på natten gjorde vi nattemat som inte blev så jättelyckad kanske men det gick att äta i alla fall. Sedan drabbades vi av en otrolig trötthet och somnademed en gång.


Ja det är väll i princip hela dagen i en ganska så kort sammanfattning egentligen. Man tar bara studenten en gång i livet men jag är nöjd men hur min dag var och kommer aldrig att glömma den!!!!